Zip

Finally, ja. Fick världens psykbryt igår, kände bara att jag verkligen inte orkade mer. Fick dock ha ett litet terapisnack med Fredrik, och det lättade upp en aning i alla fall. Idag hoppade min mentor på mig, min mattelärare konstaterade att jag inte varit där sedan vecka 37 [visserligen har vi varit lediga sissådär 3 lektioner sen dess, men i alla fall..] Han sa till mig att tala med henne, samt sömnadsläraren Helena, vilket jag gjorde. Och nu är jag glad att jag gjorde det, faktiskt. Helena pratade genast med matteläraren, och skulle prata med min mentor och se till att alla andra lärare fick reda på läget. Jag sa som det var med allt, och hon tog mig verkligen på allvar och lyssnade osv. Hon kom med ett bra förslag om att läsa så många ämnen som möjligt hemma tills vidare, eftersom det fortfarande går ganska bra. Så om det går bra kommer jag under en period nu bara att behöva åka in till skolan på onsdagar & torsdagar när vi syr, samt till idrotten och eventuella genomgångar, redovisningar & prov. Annars får jag hemuppgifter att jobba med. Hon var även noga att påpeka att det ska vara organiserat, och att ta kanske 3 veckor nu först, och sedan träffas och prata och kolla av så att det funkar osv. Det här är mer en lösning tills vårdcentralen behagar höra av sig, och det händer någonting där. Men det känns ruskigt bra. Om det blir såhär tills vidare så tror jag att jag kan palla med skolan, för jag vill verkligen det. Men jag klarar inte av att ta mig dit 5 dagar i veckan, det går bara inte, hur mycket jag än försöker tvinga mig själv till det. Hoppas att det löser sig bra nu, håll tummarna gott folk. Hoppas, hoppas, hoppas.